Historik

Följande text sammanställdes av Maria Olsson inför Ymers 60-årsjubileum den 27 november 2005. Källor: Malmö stads arkiv, boken "Gator i Malmö", föreningen Ellstorps jubileumstidskrift "Från mulbete till bostad" och gamla dokument i föreningens ägo.

Så föddes Ellstorp

Från att vara Malmö stads mulbetesområde och senare Östra Plantagemarken började man 1927 att lägga planer för området. Det skulle byggas bostäder i kringbyggda kvarter med innergård. Sen ändrades planerna och det skulle bli mark för provisoriska industribyggnader och koloniodlingar. Länge låg det tre lantgårdar kvar här. 1936 lades en ny stadsplan fram och då för bostäder i funktionalismens anda. 1937 fick området namnet Ellstorp inom Östra Förstaden i Malmö. Hugo Åberg köpte en del av ägorna och började bygga höghus.

Backar vi litegrand i historien går det faktiskt att hitta Ellstorp på kartan. På en karta från 1904 finns det tre gårdar utsatta i området: Ellstorp, Idaborg och Sofiero. De är från andra delen av 1800-talet. Ellstorp låg där föreningen Ellstorps hus ligger idag, vid Ellstorpsboden. Idaborg låg där Ellstorpsparken ligger, vid höjden bakom Atle. Sofero låg där Ymer och förskolan ligger idag. Under hela uppbyggnaden av Ellstorp stod boningshuset på Sofiero kvar.

Om man läser om Malmös gator och områden hittar man upplysningar om gårdarna. Ellstorps gård ägdes av Elna Persdotter och hon gav den namnet efter sitt förnamn. Idaborg fick namn efter handlanden A P Sjöbergs dotter och fru, vilka båda hette Ida. Sofiero har fått sitt namn på annat sätt, vilket dock inte står att finna. Säkerligen har det även där funnits en dam i bakgrunden...

Alla tre marker köptes in av Malmö stad. Ellstorp jämnades med marken medan Idaborg användes som ålderdomshem i början av 1900-talet. Större delen av husen tillhörande Sofiero revs när Midgård 12 skulle byggas (Ymer), men boningshuset stod kvar ända in på 50-talet och tjänade som bostad. Den ersattes 1967 av Barnstugan, numera Ellstorps förskola.


Kartan är från 1904 och visar området Ellstorp innan det fick sitt namn.

Föreningarna på Ellstorp

Hugo Åberg köpte alltså upp marken, område för område. Den första föreningen på Ellstorp hette just Ellstorp. Senare kom det att bli flera föreningar. Nedan återges ordningen för lagfarterna.

Kvarter Förening Lagfartsår
51 Ellstorp 3 Ellstorp (end. Markyta)
50 Loke 1 Ellstorp 1937
50 Loke 2 Ellstorp 1937
53 Midgård 7 Brage 1938
53 Midgård 8 Loke 1938
53 Midgård 9 Midgård 1938
53 Midgård 10 Vidar 1939
53 Midgård 11 Magne 1943
53 Midgård 12 Ymer 1944
52 Åsgård 4 Svenstorp 1 1943
55 Idaborg 1 Atle 1942

I mitten på 40-talet då alla hus var byggda bodde det ca 3000 människor här, varav 1000 av dem var barn. Det fanns ca 1200 lägenheter i området. Många lägenheter byggdes för barnfamiljer och i Ymer finns det exempel på lägenheter med upp till åtta boende. Numera bor man inte fullt så trångt och antalet boende har minskat till ca 1500 i området.

Barnfamiljerna har övergett området för större boenden, bilen är var mans egendom och hund och katt finns det gott om. Man bor en eller två personer i en lägenhet och en del lägenheter är bara till för övernattning. Tiderna förändras!

Bostadsrättsföreningen Ymer

Midgård 12 , d.v.s. det hus där brf Ymer finns, byggdes sist av alla hus. Det intressanta med bygget är att huset fyllde ut ett tomrum mellan Midgård 10 och 11, nuvarande Vidar och Magne. Mitt i vinkeln mellan Idaborgsgatan och Sofierogatan finns det en brandvägg som helt delar byggnaden. Enda genomgången är på vinden, för i källaren går det inte att komma igenom. Fasad och brandgavel utgörs av månghålstegel som har putsats och avfärgats. Putsen sägs vara extra bra, för inga hus på området har synliga sprickor. Det är värre med väggarna invändigt, för översta lagret består av porös puts och vi vet alla vad som händer om man försöker spika i det...

När vi ändå är inne på fasaden så har den inte alltid varit vit. Under många år var den grå, liksom alla andra hus på Ellstorp. Man hade planerat området till att skifta i gråton. Någon målade sitt hus i färggrann kulör och sen var det bara att låta övriga göra detsamma. Men färgerna är heliga. Stadsplaneraren tillåter inte vilken färg som helst och i vårt fall var det en beige-vit ton som gällde.

Området är bedömt som en "särskilt värdefull miljö", enligt Malmö kommuns inventering 1988-89, vilket innebär att man inte får ändra hur som helst på husen och miljön. Detta är anledningen till att vi inte får bygga ut balkongerna väsentligt och inte sätta upp inglasningar.

Att läsa i gamla protokoll är att bygglovet för huset (Midgård 12) gavs i augusti 1944 och att hissarna installerades året därpå. Någon har berättat att man lät hissarna gå från plan 1 - 6 för att det hade varit för dyrt att låta dem gå ner i källaren. Om detta stämmer eller ej ska vi låta vara osagt, men visst hade det varit praktiskt med en hiss som gick ända ner i källaren? Graham Brothers i Stockholm har i alla fall gjort ritningarna till hissarna och de är i original.

På bottenvåningen mot Sofierogatan inrättades barnrikelägenheter med särskilda insatsvillkor för flerbarnsfamiljer. Riksdagen beslutade 1935 att man skulle understödja uppbyggnad av bostäder för barnrika familjer och att detta skulle göras med lånemedel och hyresbidrag.

De första inflyttningarna gjordes på hösten 1945.

Att bo i Ymer

Att köpa en tvåa på 57,5 kvm i Ymer kostade 1945 1050 kr och hyran var 87,50 kr. För en etta på 17,5 kvm fick man betala 390 kr och hyran var 32,50 kr. För värme till den större lägenheten kunde det kosta 12 kr per månad (8 kr höst och vår) och vatten från 1,50 kr och uppåt. Trappavgiften var 48 kr. Avgifterna betalades kontant och alla hade en liten bok som bevisade att man ägde rätten till bostaden. Där skrevs det in att hyran var betald.

Husen koleldades och skorstenen finns fortfarande kvar i grannföreningen Vidar, om än något lägre än tidigare. Föreningen hade tvättstugor. Det ansågs som lyx på den tiden. Dock fick man ta sig upp på vinden för att hänga tvätten. I C-trappan på Sofierogatan finns fortfarande de gamla torkvindarna kvar och en gammal bokningsbok är upphängd utanför.

Spårvagnen och tåget stannade i närheten och flygfältet på Bulltofta låg inom ett ringa avstånd. Ellstorp var ett modernt område med affärer och stora luftiga ytor och parker. Dammen och rosengången fanns redan då.

Som kuriosa kan nämnas att den lokal vi hyr för föreningens årsmöten, Folkdansens vänners lokal på Sallerupsvägen 26, från allra första början var en privat bowlinghall - ett signum för Hugo Åbergs bostadsområden. I lokalen finns det på en av väggarna en målning av en bowlare. Tänk vad mycket som har förändrats!


Ellstorp med alla sina bostadsrättsföreningar.